Hotellets historia



Historian om Hotel Diplomat tar sin början år 1907.

Det var vid planeringen av utbyggnaden av Malmarna vid förra sekelskiftet som Oscar II uttryckte ett önskemål om att Stockholm skulle förses med en paradgata. Runt 1860-talet existerade nämligen inte Strandvägen. Ladugårdslandet (som denna stadsdel kallades) var en sumpig strand som tjänade som avskrädesplats för det lokala slakteriet, och längs strandkanten nedanför Storgatan och ner till vattnet utbredde sig trånga, fattiga och osanitära kvarter som bestod av sten- och trähus med små tillhörande trädgårdar. Kaptensgatan var sista anhalt före vattnet. Runt 1870 började Stockholm Stad lösa in tomterna för att kunna bygga Strandvägen.

1882-83 stod de första husen färdiga. Runt 1904 fanns bara ytan vid nuvarande Strandvägen 7 kvar att bygga på, och således uppfördes kvarteret Klippan - Strandvägen 7A, B och C. Oscar II med bror Karl XV var förespråkare av Strandvägens framväxt, men Oscar den II hann dock aldrig se Strandvägen i färdigt skick, då han förekom 1908.

Runt sekelskiftet fanns enbart ett huvudstråk i denna stadsdel - nämligen Storgatan. Denna ansågs alltför backig och knölig för kungafamiljen att färdas utmed under de traditionsenliga rutterna till Djurgården då man hälsade våren välkommen, den 1 maj vart år. Behovet av en bättre färdväg blev alltmer påtagligt.
Strandvägen 7, i typisk jugendstil eller på franska ’Art Nouveau’, kom att utgöra det mest storslagna projektet längs Strandvägen, och fick formen av ett ”U” med två flyglar riktade ut mot gatan.  Byggherre var den välkände A. Boström och huset uppkallades därefter - Boströmska Palatset. Fastigheten delades upp i 7A, 7B och 7C. Fortfarande idag anses Strandvägen 7 vara den vackraste byggnaden på Strandvägen.

Den framstående arkitektfirman H&E - Georg Hagström och Frithiof Ekman - ritade mer än 200 byggnader i Stockholm under företagets 18-åriga verksamhet. De intresserade sig för att försöka förbättra boendestandard med ex hissar, och sökte utnyttja boyta maximalt för att planera in fler våningsplan än vad stadsplanen tidigare tillåtit. 7C planerades som ett bostadshus i sex våningsplan, vilket var ett våningsplan högre än stadplanens tillåtna fem. Det blev ett ’nej’ på bygglovsansökan varpå ritningarna anpassades till fem våningsplan och blev godkända. Men, de kontroversiella byggherrarna lämnade i efterhand in reviderade ritningar i vilka de hade omfördelat souterrainvåningen på höjden - och på detta sätt fått in de ursprungliga sex våningsplanen. Detta är anledningen till att Strandvägspensionatet senare kom att bedrivas i fastigheten 7C, då permanent boende i souterrainplanet nämligen inte var tillåtet under dessa omständigheter.

Våningarna som byggdes var ljusa, luftiga och praktiska.  Golven var av fin parkett och taken vackert profilerade. Varje våningsplan innehöll två paradvåningar om 550 respektive 350 m2. Det var inga billiga våningar att hyra - inte ens en högre uppsatt tjänsteman hade råd att bo i våningarna utan andra kapitalinkomster.  Det var dock många grosshandlare och nyrika som bosatte sig på Strandvägen. Under denna tid var det allra finast att bo i Villastaden, och centrum var fortfarande Gamla Stan.

1917 köptes 7C - östra flygeln - av familjen Malmström, som själva bodde i fastigheten under några år. Under depressionen i början av 30-talet var det många som drabbades hårt och successivt tömdes våningarna på sina hyresgäster. För Strandvägen 7C lyckades emellertid hyresvärden skapa ett intresse hos utländska ambassader och hyrde under 30-, 40- och 50-talen ut våningsplanen till bl a italienska, chilenska, persiska, ungerska, rumänska och kanadensiska ambassaderna. Vissa utrymmen fanns dock kvar till familjens förfogande, och dessa kom att hyras ut som hotellrum i början av 40-talet, under namnet Strandvägspensionatet.

År 1960 beslöt man att successivt utöka hotellverksamheten, och 1962 byggdes Rumänska Ambassaden om till 15 nya hotellrum. En kraftigt ökande efterfrågan ledde till att man 1966 fattade ett beslut om att bygga om hela huset till ett modernt hotell. Dessutom fanns det på denna tid fortfarande kvar äldre hyresreglingar vilka innebor att man som hyresvärd inte kunde ta ut högre hyror, något som gjorde verksamheten med hyresrätter ofördelaktig och olönsam. Med dessa förutsättningar var det mest fördelaktigt att satsa fullt ut på ett hotell.

I samband med denna insikt och satsning, beslutade man om namnbyte till Hotel Diplomat. Namnet hedrar husets arv och skulle fungera som en påminnelse av dess historia. Uppdraget att inreda hotellet tilldelades inredningsarkitekt Gunborg Ström och möbeldesignern David Rosén från NK Inredning. I samråd med hotellets ägare Sune Malmström bestämdes det att interiören skulle gå i ett neutralt, ljust, och skandinaviskt tema. Man ville nu komma ifrån 1960-talets mörka inredning som dominerats av teak och mahogny.

Idag har Hotel Diplomat 130 individuellt inredda rum och sviter som kombinerar en internationell 'air' med ljus, klar och svensk design. Paradvåningarnas originaldetaljer är vackert bevarade än idag och den välrenommerade arkitekten Per Öberg har tagit över ansvaret att vårda hotellets designvision och kombinera det klassiska med det moderna.